När en köttätare måste ha kött

Vilken härlig dag det var igår! Bästa sommarvärmen och vi skulle i vanlig ordning fira nationaldagen med picknick i Hagaparken. På väg till affären för att inhandla allt vi skulle äta så diskuterar vi vad vi ska ha. Det är baguette, potatissallad, tomater, avokado, brieost, frukt, godis m.m. Sen kommer sambon på att han absolut måste ha rostbiff till. Jag brukar väldigt sällan säga något om hans köttätande förutom att jag uppmuntrar honom att välja svenskt och ekologiskt/KRAV men nu kände jag spontant att jag var tvungen att ifrågasätta. Var han tvungen att ha rostbiff till? Trots allt annat vi hade att äta? Svaret var ett väldigt bestämt ja! Och det var ingen idé att diskutera det. Antar att för honom fattas det något om inte köttet finns där. Köttet är väl pricken över i:t?

Så kan det vara ibland antar jag. En köttätare måste ha kött… Ni förstår att jag är ironisk men vad ska man göra. Jag gick snällt in i affären medan han stod ute och väntade med hunden. Det fanns inte ens ekologiskt eller svenskt. Jag handlade ändå. Livet är inte alltid optimalt. Min sambo är jättebra på alla andra sätt och vis som tur är 😉

Själv är jag övertygad om att vi måste vända ”köttätar-kurvan” eller åtminstone få den att stanna upp! Köttätandet i Sverige ökade med 50 % mellan 1990 och 2005 enligt SIK Institutet för livsmedel och bioteknik. Det tror jag är en väldigt ohälsosam utveckling både för den personliga hälsan, miljön och för djuren.

Så jag får se sambolivet som en bra erfarenhet av hur man gör i praktiken för att få gemene man/kvinna att äta mindre kött. Särskilt som sambon är ett bra exempel på någon som aldrig kommer sluta. Däremot tror jag det är fullt möjligt att få honom att på något sätt dra ner på det. Ska bara komma på rätt strategi 🙂 Hade jag bara umgåtts med veggosar kanske jag inte hade behövt klura på detta på samma sätt. Så man får tänka positivt!

3 tankar om “När en köttätare måste ha kött

  1. En vegobekant blev ihop med en riktig köttfanatiker för ett tag sedan, och hade föga hopp om att hen skulle ändra sig. Men det tog inte lång tid förrän sambon ville titta på Earthlings och sedan börja äta veganskt. Hoppfullt!

    Mitt enda villkor när jag flyttade ihop med min partner var att allt kött skulle bort och att vi enbart skulle ha veganskt hemma. Jag kan inte förmå mig att låta mina pengar gå till något så gruvligt hemskt som köttindustrin. Det gick min partner med på helt utan motstånd. Eftersom hen vet att vegovalet är så väldigt viktigt för mig var det liksom inget snack om saken. Allt eftersom tiden går har min partner dessutom dragit ner på köttet när vi äter ute och köper nästan alltid vegetariskt till sig själv på lunchen.

    Det här är ju inte direkt något vetenskapligt underlägg för att bevisa att man kan få köttätare att byta bana, men min erfarenhet när det gäller familj (en familjemedlem har blivit vegan efter mig & de övriga äter allt mer sällan kött) och vänner är att om man har en positiv attityd till vegomat vill allt fler välja det. Att äta kött är så väldigt problematiskt att det bör ifrågasättas på alla håll och kanter, så det är bara bra att fråga om den där rostbiffen verkligen är nödvändig. Det finns så enormt mycket vegetariskt att äta, men det vet inte alla. Så fortsätt upplysa!

    • Tack för ditt inlägg!Det lät ju himla positivt faktiskt att vissa kan ändra sig som man först inte trodde… Du har helt rätt att folk vet väldigt lite om alternativen som finns. Just där finns mycket att göra som ”förebild”. Har tex en släkting som är laktosintolerant som innan han var hemma hos mig knappt visste att det fanns havre- och sojamjölk. Han hade bara använt sig av den laktosfria komjölken och aldrig reflekterat över att det faktiskt finns annat. Så många går ju mycket på gammal vana och vet inte om så mycket annat än komölk och kött och sedan blir de positivt överraskade när de får prova på alternativen.

  2. Min kille är vegan och ingen av oss var det när vi träffades. Vi var visserligen båda lakto-ovo-vegetarianer så diskussionen och medvetenheten låg nära, men jag måste ändå säga att jag har en himla tur, som många andra är mitt liv fullsmockat med jobb och annat, hade jag behövt kompromissa med maten hemma hade jag blivit tokig! 😀 haha.. kommentaren ovan verkar ändå hoppfull? 🙂 kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s